Jag tror nästan att det är tyngre att vara åskådare än löpare på Stafettkarnevalen! Hur skall man hinnna heja på alla lag som man på något sätt har anknytning till?
Först förstås mina egna; Gymnasiet Grankulla samskola och Granhultsskolan flög fram över banorna och resultatet var inte fy skam – det blev t o m medaljer! 
Om det berodde mest på begåvade elever, engagerade gymnastiklärare eller mitt skrikande, det förtäljer inte historien. Och vårt högstadium, Hagelstamska skolan, måste man ju också hurra för!
När sönerna springer för Lagstads skola och Tölö gymnasium brukar det framkalla rejälä hjärtklappningar, samtidigt som jag känner ett behov att förklara mig för min omgivning; Ja, nu är det alltså mamma som ropar… I år var det lättare eftersom bara den ena skolan/sonen återfanns på startlinjen. I Karamalmen gick sönerna när de var små och gulliga, så den skolan hejar jag fortfarande på. 
Sen måste jag lite kolla hur det går för för Brändö gymnasium, där lillasyster håller i tavelkritan och Finno skola, där väninnan håller reda på takt och ton. Villa lågstadieskola i Karleby får mej helt nostalgisk och naturligtvis följer jag med hur det går för alla andra lågstadieskolor från min gamla hemstad; t ex Kyrkbacken, Vittsar, Chydenius och Såka. Karleby svenska högstadium finns inte mera – jag försöker lära mig att det heter Donnerska skolan. Och varför har alla högstadier bytt namn? Hur skall man komma ihåg var t ex Carleborgs- eller Cronhjelmsskolan finns?
Alla skolor i Kronoby, Nedervetil och Terjärv hejar jag alltid på av bara farten – hoppas di springer gårr bra! I andra ändan av svenskfinland finns sonens fotiskompis och löper för Borgå och kollegans elever från Korsholm håller jag också tummarna för. Ja, och sen hinner jag heja fram alla korta, långa, snabba, långsamma, flickor, pojkar, stora, små, från öst och väst och syd och nord – bara för att de kämpar så bra!
Ankdammen är liten och Stafettkarnevalen inte är bra för medelålders damers blodtryck och hörsel. Men jösses, vad det är roligt!
2 kommentarer
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs
Lillasyster jämte skola tackar å det hjärtligaste för stödet. Brändös medverkan är värd en egen historik. Den första anekdoten i den skriften kommer att handla om året när jumppaläraren saknade några killar i gatustafetten. Bakom kioskståndet stod en av våra elever och sålde varma korvar. Snabbt som ögat kastade han sig över disken, drog på sig nummerlappen och löpte nån sträcka. Efter det återvände han till korvarna. De lär ha varit lite svettiga det året. Korvarna alltså.
Ahaaa! Då är det väl dessa korvförsäljarkillar som sen följande år representerar skolan i häckstafetten 🙂 Ni är ju en av de få skolor som deltar i den grenen!