Vardagen i en framåtblickande skola mitt i staden

Skolvardag

”Burnouten står bakom hörnet och lurar”

31 Aug , 2017, 16.18 Studerande GGs

 

 

För två dagar sedan på tisdagen, blev jag frustrerad, trött och irriterad. Jag hade efter skoldagen blivit i skolans läsesal för att läsa på studentskrivningarna i geografi. Då jag gick ut ur skolan klockan 19.43, hade jag suttit i skolan i fyra timmar efter skoltid. Under de här fyra timmarna hade jag inte ens hunnit öppna geografiboken. Orsaken till det här var den stora mängden läxor jag fått de senaste dagarna. Jag skulle skriva en essä i finska, ett fyra minuter långt tal i modersmål, hälften av en läsförståelse i engelska, räkna studentuppgifter i matematik, planera en essä till samhällslära, samt göra historiauppgifter.

De som inte är abir i gymnasiet tror säkert att det här är ett skämt. Hur skulle man kunna ha så mycket läxor? Exakt två veckor före första provet i studentskrivningarna. Proven som sägs vara ditt livs viktigaste. Proven som, i och med slopandet av inträdesprov till vidare utbildningar, har ett allt större värde för framtiden. Prov som jag i det här skedet borde satsa all min energi på.

Jag kan ju inte helt skylla på lärarna, jag har ju trots allt fått tid att göra en del av mina uppgifter på timmarna. Till mitt tal fick jag 60 minuter på mig att planera, hitta tre källor, skriva och hinna öva in allt som behövdes. Ett tal som ska räcka i fyra minuter. Jag tror inte ens professionella talskrivare skulle klara av det. Till engelskan fick jag 90 minuter på mig att göra en essä och läsförståelse med 50 flervalsfrågor, fem öppna frågor och dessutom en grammatikdel. Lärarna ger alltså tid att jobba på lektionerna, men den tiden är alldeles för knapp.

Till mitt tal fick jag 60 minuter på mig att planera, hitta tre källor, skriva och hinna öva in allt som behövdes. Ett tal som ska räcka i fyra minuter. Jag tror inte ens professionella talskrivare skulle klara av det.

Många lärare säger också att period 1 är en period där man har bråttom och därför måste prioritera. I till exempel modersmålskursen som jag nu går, går det ändå inte att sätta mindre energi på och lämna uppgifter ogjorda. Det här beror på att kursen är obligatorisk och ifall en uppgift blir ogjord får man inget vitsord och kan därför inte bli student. Det här leder till frågan, varför måste den här modersmåls kursen gå i period 1? Perioden där allt är som stressigast. Ett bättre fungerande alternativ skulle vara period 2, där nästan alla abir har en eller flera håltimmar och vårens skrivningar ännu ligger så avlägset långt borta att koncentrationen till dem inte skulle skadas.

Samma problem är det med samhällslärakursen jag går. Den är inte obligatorisk, så varför går jag den då ifall jag har så mycket annat? Eftersom läraren förra våren uppmanat mig välja kursen, då den är mycket viktig för att lyckas i studentprovet i samhällslära. Och just det, kursen går inte mera i andra perioder det här året. Min önskan skulle vara att kommande årskurser i lugn och ro skulle kunna ta ett lugnare tempo i första perioden och fokusera på höstens skrivningar, utan att stänga några dörrar med att ta bort kurser.

Den bästa modellen skulle vara att alla studeranden själv kan välja hur många kurser de har i första perioden. Beroende på hurdant lästempo man orkar med. Andra kurser skulle inte lida av att man vill satsa på sitt livs viktigaste prov.

Det nuvarande systemet leder till att det varje kväll, till och med efter klockan sju finns ett tiotal studeranden som sitter och läser i skolan. För att hinna. För att satsa. Och dessa tio är endast de som sitter i skolan och läser. I biblioteken och hemmen sitter minst lika många till och studerar flitigt för den kommande utmaningen. Jag har tyvärr inte, tack vare mitt fulla och stressiga schema, chansen att skriva hälsokunskap. Jag är alltså ingen expert på hälsa, men även jag kan påstå att jobbande på skolsaker klockan 8–19, minst fem dagar i veckan, under en tidsperiod på över en månad, inte är värst hälsosamt. Burnouten står bakom hörnet och lurar.

Varje kväll, till och med efter klockan sju finns ett tiotal studeranden som sitter och läser i skolan. För att hinna. För att satsa.

“Jag orkar inte mera”, “Det här är inte möjligt”, “Jag kommer misslyckas i studentskrivningarna”. Dessa är alla kommentarer som jag hör av mina klasskamrater, i och efter skolan. Kommentarerna är inte enskilda, inte skämt. Det låter inte som kommentarer som kommer från studerande i en hälsosam studiemiljö. Stressen som trycker på oss ovana, unga studeranden är oerhörd. Du kan själv tänka dig. Det är två veckor kvar till första av ditt livs viktigaste prov som direkt kommer att ha en enorm påverkan på din framtid.

Det är två veckor kvar till första av ditt livs viktigaste prov som direkt kommer att ha en enorm påverkan på din framtid.

Tyvärr vet jag att det är för sent att få en förändring gjord för vår årskurs. Jag uppmanar ändå lärare, rektorer och studiehandledare att göra en förändring. En förändring som ändrar på mängden kurser och läxor i första perioden. För att lätta på den enorma stressen hos oss unga och på det här sättet stödja oss på vägen till våra livs viktigaste prov.

Erik Holmberg, abiturient i GGs

Kalender

augusti 2017
M T W T F S S
« Jun    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  

3 kommentarer

  1. étudiant skriver:

    En välskriven text med flera tänkvärda punkter. Dock vill jag lägga en nypa realism i den eftersom jag anser att du inte ser den ”hela bilden”

    Organisering och prioritering är nyckeln bakom succé. Om det känns att du inte klarar av att skapa ett tal på 60 minuter, måste du fråga dig själv: Lägger jag för mycket tid på detta? ”Jag tror inte ens professionella talskrivare skulle klara av det.” skriver du i din text. Ta i beaktande att du inte förväntas skapa ett professionellt tal, jag planerade mitt tal på cirka 15 minuter, skrev ner det och läste direkt från pappret med ett resultat på 8/10 poäng, vilket räcker för mig. Klart, ifall du strävar för fulla poäng är det en annan femma, men då citerar jag dig än en gång med ” Proven som, i och med slopandet av inträdesprov till vidare utbildningar, har ett allt större värde för framtiden”. Du inser själv också värdet med studentskrivningarna, så varför lägger du så mycket tid på ett simpel tal?

    Då det gäller essäer och läxor går det alltid att diskutera problemet med läraren. Ifall det känns som att du har för mycket läxor, har du rätten att begära extra tid, vilket läraren garanterat ger dig eftersom de är människor, inte odjur. Dock finns det en orsak bakom denna hög av läxor du får, nämligen att lära hantera stress samt prioritera vad som är viktigt. I dina fortsatta studier, antingen i ett universitet eller i en högskola, kommer du att jobba mycket mera än vad du gör nu. Därför förbereds du på detta sätt, så att det inte kommer som en chock när du börjar studera. Jag vill också poängtera att det är rätt så ironiskt att du har tid med att skriva ett blogginlägg på 809 ord där du klagar över om hur du inte har tid med läxor.
    Än igen vill jag påpeka att prioritering och organisering är nyckeln bakom succé och att detta är ett bra exempel på en felaktig prioritering.

    För att dra alla (möjliga) lösa trådar ihop, skriver jag denna kommentar för att du skall inse hur viktigt prioritering samt organisering är. Jag är själv en elev som skriver detta år och har inte haft problem med att göra läxor, men du kan säkert gissa varför (tips: Jag har nämnt det flera gånger i texten). Lycka till med skrivningarna!

    Ps. Du kommer säkert att briljera i modersmål baserat på denna text.

    • What? 2 skriver:

      De e fint att du e en succecfull elev, men jag tror int att nån sku kunna bry sig mindre. men trevligt att du har planerat din tid så bra att du han berätta det till oss 😃👍🏻

  2. what? 1 skriver:

    Du verkar ha lite för mycket fritid. Är du säker på att du satsar tillräckligt på skrivningarna? eller kör du 15 minuters planering där med?
    Lycka till! 🤔😀🤔

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *