Gymnasiet Grankulla samskola

Kurs 11 i historia, Tidernas största massmord, fokuserar på folkmord, rasism, intolerans, nationalism och brott mot de mänskliga rättigheterna. I år ingår en resa till Bosnien och Kroatien i kursen. Några av de studerande som just nu befinner sig i Mostar rapporterar om sina erfarenheter hittills:

Fredag 24.4

Dagen började med en tidig väckning och träff på Helsingfors-Vanda flygfält klockan 6.30. Efter tre timmars flyg landade vi i Dubrovnik där bussen till Sarajevo väntade på oss. Trots brist på sömn var alla nyfikna på Kroatiens vackra landskap.

Då bussresan på fem timmar med en lunchpaus var över anlände vi till hotellet i Sarajevo. Där träffade vi vår guide och promenerade i regnet till gamla stan. Guiden berättade om Sarajevo under kriget och presenterade de olika religionerna som lyckas leva i samexistens. Vi fick även se den gata där Frans Ferdinand och hans fru Sofia blev skjutna 1914.

Efter rundturen gick vi trötta, blöta och hungriga tillbaka till hotellet för att äntligen få mat. Trots att klockan bara var nio och vi nästan bara hade suttit i bussen var alla trötta efter den långa resan, så fritiden gick mest till att ta det lugnt.

Alla gick och lade sig relativt tidigt med goda förväntningar för morgondagen som skulle tillbringas i Srebrenica.

Kim och Sophia

Lördag 25.4

Efter morgonmålet, startade vi klockan 9 mot Srebrenica. Under den 3 ½ timme långa resan i bussen lyssnade vi på vår guide, Mustafa, som berättade om det jugoslaviska kriget, och om massakern i Srebrenica.

Då vi var framme, såg vi över 8000 vita gravstenar. I dessa gravar ligger bosniska muslimer, för det mesta var det män och pojkar av alla åldrar. Vi gick en rundtur kring gravarna och väggarna med de mördades namn. Att gå runt gravarna och se personernas namn var lite obehagligt. Att tänka sig att så många personer har blivit mördade var chockerande.

Mittemot gravgården fanns en gammal batterifabrik där avrättningar tog plats. Fabriken såg ut som en kuslig övergiven fabrik, direkt ur en skräckfilm. I fabrikens golv och väggar fanns det skotthål. Sedan fortsatte vi till andra delen av fabriken där vi såg på en kort dokumentär om serbernas attack mot muslimska befolkningen i Srebrenica. Filmen gjorde hela gruppen ordlös och skräckslagen. De förhållandena som muslimerna måste leva i var absurda.

Efter dokumentären tog vi bussen till Srebrenicas centrum där vi åt lunch. Efter lunchen tog vi bussen tillbaka till hotellet. Under bussresan berättade Mustafa om sina upplevelser under kriget. Resan till Srebrenica var en tung och dyster resa som öppnade varje elevs ögon och hjälpte oss förstå vad som hänt i Srebrenica.

Adolf och Mikael