Gymnasiet Grankulla samskola

Efter morgonmålet satte vi oss i vanlig ordning i bussen och gav oss iväg. Idag bar det av mot Srebrenica. Under den ca 3h långa bussresan berättade guiden olika historier om de ställena vi åkte förbi, bland annat om ett pensionat som användes för att våldta kvinnor.

Väl framme i Srebrenica som ligger nära den östra gränsen till Serbien, möttes vi av stora fabriksbyggnader och en gravgård med vita gravstenar i raka rader.

Vi fick gå in i en fabriksbyggnad som användes av FN-styrkor under kriget. Nuförtiden fungerar det som ett museum. Vi började med att titta på en film som gav en överblick över det folkmord och den etniska rensning som skedde i Srebrenica i juli 1995.

Vår guide var själv en av de relativt få överlevande från massakern. Han hade av ren tur lyckats undkomma levande efter en vandring på närmare 100 km.

Över 8000 män och pojkar dödades av den serbiska armén i områdena runt Srebrenica i juli 1995. FN befann sig i området men utgjorde så gott som ingen hjälp för lokalbefolkningen som inte hade möjlighet att ta sig bort från staden.

Vi fick också besöka den fabriksbyggnad som användes för att döda en stor del av männen. Det fanns ännu blodstänk på väggarna och stämningen var definitivt obehaglig.

Det har upprättats en gravgård som vi också besökte där offren är begravda. Alla identifierade kroppars namn är listade på minnesstenar, och vissa var bara 11 år gamla när de brutalt mördades.

Man märker att ämnet ännu är som ett öppet sår hos lokalbefolkningen, och att det smärtar att tala om det. Det hände trots allt för bara 22 år sedan.

Text: Sandra Björklund

Foto: Nina Blomberg + okänd (11541 Sarajevo på Facebook)