Den andra dagen i Sisimiut fick vi bekanta oss med staden till fots, ledda av de grönlöndska deltagarna. Vi gick en lång promenad och såg bl a hotellet, kyrkan, hamnen och några butiker.
Urvalet i matbutikerna varierar mycket och ibland är hyllorna tomma eftersom maten transporteras hit med båt ungefär varannan vecka.
Den omgivande naturen är hisnande. Vi är helt och hållet omringade av snöklädda berg, men till skillnad från t ex Alperna är bergen mycket närmare staden och här är mycket kallare.
Text: Nelly Holming
Foto: Marina Lindholm
Enligt ortsborna här i Sisimiut är norrskenet en symbol för dem som gått bort, men fortfarande lever kvar i våra hjärtan. På kvällen gick vi alla upp på en höjd vid Atlanten för att minnas en av våra skolkamrater som nyss omkom i en olycka. Havet som låg mellan vårt hem och Sisimiut verkade ändlöst och vi höll tysta varandras händer. I min tjocka vintermundering märkte jag inte vems hand jag höll i, vems värme som gav mig trygghet i detta land, långt borta från mitt hem. Medan norrskenet lyste upp den kolmörka himlen och sänkte en slöja av frid över oss, tänkte vi alla på döden.
Vi måste alla säga farväl till den här världen en gång. När vi sluter våra ögon den sista gången, är vi då nöjda med den tid vi levat här? Kan vi då säga: Jag har levat fullt ut varje sekund jag fått på denna jord?
Text: Sophie Uckuyu
Foto: Niklas Wahlström
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs