För 90 år sedan tyckte Magnus Hagelstam, dåvarande rektor för Grankulla samskola, att dagsljuset var för kort den här tiden på året. Det var mörkt när lektionerna började på morgonen och nästan mörkt när de slutade på eftermiddagen. Skidning och annan idrott var viktig för Magnus Hagelstam, och skolan hade ordnat skiddagar i flera år före det, men eleverna fick ändå inte tillräckligt med möjlighet att vara ute medan det var ljust.
Gymnastikläraren Santeri Hirvonen i Kouvola hade framfört tanken på ett veckolångt lov, men ingen skola hade genomfört det i praktiken före 1927. Då beslöt Grankulla samskola att hålla sportlov, en tradition som sedan fortsatte och sex år senare blev obligatorisk i hela Finland.
Nu har hälften av årets sportlov gått och jag hoppas att eleverna har skaffat sig ordentligt med frisk luft. På finska har lovet bytt namn från hiihtoloma till talviloma, men på svenska säger vi fortfarande sportlov. Kanske för att begreppet sport omfattar fler alternativ än skidning?
Det är inte bara eleverna som behöver motion. En del av mina kolleger tillbringar lovet på hemmaplan med alla de möjligheter som finns i omgivningen. Resten är spridda i fyra väderstreck. Det är nämligen också sport att simma eller hugga ved. Eller varför inte motionera hjärnan genom att gå på kurs?