Vardagen i en framåtblickande skola mitt i staden

Kolumn

Tvåspråkighet – en rikedom eller en börda?

6 Nov , 2016, 11.10 Studerande GGs

 

Jag går in i butiken i Helsingfors centrum. Jag talar i telefon på svenska med min morfar om valet i USA. Vi har båda tittat på debatten från CNN på engelska. Jag måste avsluta samtalet då jag ska betala mina uppköp. Kassaflickan är konfunderad och vet inte på vilket språk hon ska säga summan då hon inte talar svenska. Flickan säger: “three euros and twenty cents”. Jag tittar på flickan och ger pengarna och tackar nej till kvittot på finska. Här ser man alla språk jag använder i vardagen. Hemma talar jag finska samt i butiker då man inte alltid får service eller blir förstådd på svenska och TV tittar jag oftast på på engelska. Men varför definierar Finland sig som ett tvåspråkigt land fastän man inte alltid kan få service på svenska?

Jag tycker det är fel att man ger en helt annan bild av hur ett tvåspråkigt land använder språken. Ett annat land som också definierar sig som tvåspråkigt är till exempel Norge som har bokmål och nynorska som officiella språk. I Norge använder de mycket mera av båda språken som i t.ex tvåspråkiga skolor. Om du talar nynorska får du service i hela landet. Varför får vi inte det? Om du talar svenska får du förvirrande blickar och service på engelska eller finska.

Nu håller finska politiker på att kämpa emot obligatorisk svenska. Timo Soini som inte vill att svenskan ska vara obligatorisk försöker få alla övertalade om att man inte har någon nytta av svenskan. Varför borde vi lära oss ett så onödigt språk som vår “fiendes” språk svenska då vi helst vill bli av med den? Det är så de flesta sannfinländare tänker – de känner ingen stolthet över att Finland är ett tvåspråkigt land. Det anses endast vara jobbigt då man måste lära sig ett nytt språk och man ska hitta personal med tvåspråkig bakgrund. Men finns det något positivt med det? Har vi nytta av att plugga ett till språk som bara 5% av invånarna kan flytande?

Vi som är finlandssvenska i Finland  är för det mesta stolta över att vi kan två språk. Det ger fördelar då finska är ett litet språk som inte de flesta utlänningarna förstår sig på, jämfört med svenskan som flera befolkningsgrupper i Norden förstår. Att kunna ett “extraspråk” är en fördel. Det underlättar att lära sig andra språk och två- eller flerspråkigheten uppskattas i det flesta länderna och särskilt i arbetslivet. Men borde Finland definieras som ett tvåspråkigt land fast finska invånare inte är stolta över det eller vill bli av med tvåspråkigheten? Och fast man inte får bra service på svenska?

Clara Wirta

Kolumnisten studerar första året i GGs. Texten är skriven inom kursen Språk, kultur och identitet inom ämnet Modersmål och litteratur. 

Kalender

november 2016
M T W T F S S
« Oct   Dec »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Kommenteringen är stängd.