Gymnasiet Grankulla samskola

Förr i tiden var det en väldigt pinsam sak att gå gymnasiet på fyra år. Bara för ca fem år sedan tittade människor konstigt på en om man gick gymnasiet på fyra år. Man fick konstiga blickar, som om man inte vore lika smart som alla andra. Man skulle följa normen, alltså göra allting som alla andra gjorde. Så är det inte mera.

Nuförtiden är det allt flera studerande som vill avklara gymnasiet på fyra år. Att bestämma sig för på hur många år man ska gå gymnasiet är ett väldigt stort beslut man måste göra någon gång under sin gymnasietid. För många är det en självklarhet att hon eller han går på tre år. Orsaken till det är oftast att man vill få gymnasiet över så snabbt som möjligt och fortsätta med sina studier, men det gäller inte alla. Jag har själv nyligen hamnat göra detta val. Skolan kräver väldigt mycket tid som innebär att man måste välja mellan kompisar, träning och skola. Man har ingen extra tid om man väljer två av dem som jag just räknade upp. I alla fall är det omöjligt att hinna med alla tre och det än något jag själv har försökt göra. Det enda jag fick ut ur det var endera dåliga skolprestationer, dålig träning eller sura vänner av att inte ha hunnit träffa dem.

När jag hade det stora valet framför mig gjorde jag en lista på både positiva och negativa saker med att gå på tre eller fyra år. Listan om att gå på fyra år var dubbelt längre än listan på tre år. Dessutom hade den mycket färre negativa saker, medan listan på positiva saker med att gå på tre år blev mycket kortare och de negativa sakerna fick mig att må dåligt bara genom att kolla på dem. Det var alltså helt kristallklart att jag vill gå gymnasiet på fyra år.

Fastän jag själv trodde jag hade gjort valet så lyssnade jag för mycket på vad andra människor tyckte om mitt val. Människors första reaktion till det var “Varför det?!”. Varje gång jag fick höra det kände jag mig allt mer osäker på det jag hade valt. Dock stödde min mamma och pappa mitt val och trodde att det var väldigt klokt. De tyckte det var väldigt ansvarsfullt av mig att göra så stora beslut och dessutom med så bra motiveringar.

Mina motiveringar till och åsikter om att välja att gå på fyra år är fortfarande väldigt starka. Den största orsaken var att få ha en chans till fritid. Jag jobbar, går i gymnasiet, tränar fem gånger i veckan och dessutom skulle jag vilja ha tid för att träffa vänner. Jag har inte en minsta chans att hinna göra alla dessa saker om jag skulle gå på tre år. Dessutom ville jag inte välja bort någon av dessa. Jag förstod att jag måste göra något för att inte känna mig stressad varje sekund i min vardag. Det första jag gjorde var att jag gick till skolans studiehandledare och talade med henne om mina möjligheter. Efter det gjorde jag listan om de positiva och negativa sakerna och plötsligt var jag tvungen att göra valet.

Slutligen bestämde jag mig att inte bry mig om vad andra människor tyckte och tänkte. Som tur är det mer “normalt” nuförtiden att gå på fyra år när det är flera än bara en som gör det. Det bästa med allt detta är att jag har tid för allting som jag vill och jag har största delen av mina närmaste vänner med mig under sista året av min skolgång. Alla de som har varit på utbytesår går på fyra år. Dessutom finns det flera som har gjort samma val som jag. Man har med ett längre studieprogram så mycket mer tid för allting. Det är mindre stressigt och man kan sköta skolan mycket mer ordentligt. Man behöver inte välja vad det är man vill satsa på utan man kan satsa på alla ämnen man har. Jag är väldigt nöjd med mitt val, jag ångrar inte någonting. Jag tycker det är allas egen sak att fatta så stora beslut som de här och ingen ska kommentera de här valen på något sätt.

Kolumnisten Ida Nyström studerar andra året av fyra i GGs