Där for de iväg.
Tre lastbilsflak med abir i år, till skillnad från tidigare penkisdagar när de har klämt ihop sig på två. Skillnaden är att i år kom de alla åt att stå intill kanten, se och bli sedda, i stället för att gömma några i mängden mitt på flaket. Inte för att det är särskilt lätt att se vem som är vem under de stora pälsmössorna, men många av dem har haft vänligheten att skriva sina namn på overallerna. De overaller som är ovanligt genomtänkta och snyggt ritade i år, när har de hunnit med det?
Innan bilarna rullar ut från gården har abirna hunnit skrika sig hesa både på och utanför scenen. Vaktmästaren Anders, sekreteraren Sonja, lärarna och abirna själva har blivit omnämnda i abisångerna, vi alla har tittat på årets abifilm och några av abiturienternas småsyskon har fyllt ryggsäckarna med karameller. Några minuter senare, efter att bilarna har kört iväg, är tystnaden överväldigande. Eller har vi alla drabbats av akut dövhet efter alla tutor och megafoner?
Anders förebygger tinnitusen
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs