Det blev bara en snabb mellanlandning på skolan mellan ett långt och mycket stillsamt jullov i hemmaknutarna och ett hektiskt vimmel i London för undertecknads del. Hitskickad av min förman bekantar jag mig med det nyaste nya inom IKT, informations- och kommunikationsteknik, det högaktuella mantrat i skolvärlden just nu. På BETT show 2012 finns hallar efter hallar med utställare, producenter av såväl varor som tjänster. Vid sidan av mässan ordnas föreläsningar och seminarier i anslutning till temat; integration av IKT i undervisningen.
Det man lär sig här är att det vi traditionellt kallar ”skolor” med en hisnande fart håller på att ändras från undervisningsmiljöer till inlärningsmiljöer. I den utvecklingen är vi i Finland inte ett föregångarland, men intresset för att hänga med i svängarna är stort. Det märks bl.a. i det stora antal skolledare och andra på mässan som är mina landsmän.
Medan jag går runt mellan båsen och varvar programmet med seminarier funderar jag över hur okritiskt man borde förhålla sig till den starka marknadsföring av hård- och mjukvara som omger en. Jag skulle kunna tänka mig att lärarutbildningen i fortsättningen borde skära ner på kunskaper i ämnet för att ersättas med samma mängd kunskaper i ingenjörskonster. Dagens lärare står inför stora utmaningar att följa med i utvecklingen och ändra sin syn på sin uppgift, från att ha varit förmedlare av kunskap till att bli handledare, och teknisk handledare i allt högre grad.
Personligen tror jag dagens innovationer kan göra verksamheten i skolorna mera givande för ungdomarna, och leda till att vi intar ett annat närmande till termerna ”skola” och ”inlärning”. Samtidigt tror jag många ungdomar inte helt vill kasta ut de ”gamla” undervisningsmetoderna så det lönar sig att kritiskt tänka efter, hur man på bästa sätt kan kombinera det traditionella med de pedagogiska nymodigheter som nu i rask takt kommer ut på marknaden. Att det är fråga om Big Business är självklart, det förstår man här.
Med en stundande informationskväll nästa vecka med en presentation av skolans nya profil och all den förberedelse det tillfället kräver är det med lite dåligt samvete jag sitter här. Å andra sidan, ett informationstillfälle är ett en timme långt tillfälle, det jag får ut av besöket här är kunskap och insikt som kanske varar lite längre, om jag har tur!
2 kommentarer
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs
Hej,
frågan om hur e-läromedel ska integrereas i undervisningen är verkligen en stor framtidsfråga och det skulle vara angeläget att få igång en kritisk diskussion. Isynnerhet väntar jag på att den finländska offentligheten ska ta del av alla de mycket uppseendeväckande och skrämmande forskningsrön som Nicolas Carr tar upp i Pulizernominerade ”The Shallows” om hur den mänskliga hjärnan omformas av interaktion med nätet. Boken jämför med vad Rachel Carsons ”Tyst vår” var för miljörörelsen. I korthet påvisar Carr ( med neurologers, socialvetares, hjärnforskares hjälp) att hjärnans snabba anpassning till nötverkligheten ger oss sämre fokuseringsförmåga, sämre koncentration, sämre minne – man kan bara spekulera i hur mycket av dethär som redan verkar i oss, för att inte säga barn och ungdom – ökad AHDH? fär färsta gången i historien sjunkande IQ i en rad längst utvecklade länder ( som Sverige) – frågorna hopar sig och det är inte teknologiindustrin som tänker påta sig något ansvar i saken. Det är vi ( medborgare, föräldrar,lärare) som borde ta tag i dethär. Börja med att googla fram lite recensioner av Carrs bok och fundera om det känns relevant. Jag lovar ju nog att varochen häpnar när den går in på dehär frågeställningrna. Jag har letat i några månader efter inhemsk expertis eller överhuvudtaget nån fom av offentliggjord forskning kring e-tiden i skolan. Har inte hittat nånting relevant, är helt förbluffad att man sväljer dethär paketet utan kritisk reflektion.
Den arbetsgrupp som undervisningsminister Suvi Lindén tillsatte innehöll INTE EN ENDA lärarrepresentant, men ca 14 gubbar från Nokia,Elisa,Microsoft,IBM,Hewlett-Packard, Täsmätelevisio etc.plus lite teknokrater från kommunförbund, två professorer i pedagogik.
Tack för bra kommentar!
Det finns säkert anledning att förhålla sig kritiskt till den revolution som verkar pågå inom pedagogiken. Då teknik, digitala läromedel och applikationer som stöder undervisningen används som stöd för samarbetsinlärning och PBL kan dessa försvaras. Speciellt inom naturvetenskaperna kan applikationerna konkretisera det som är svårt att förstå och väcka elevers intresse för dessa ämnen genom fantastiska möjligheter till experiment och visualisering, t.ex. 3D-animationer. Undersökningar har också visat att motivationen och inlärningsresultaten stigit bland pojkar i de skolor där man utnyttjat de möjligheter ny hård- och mjukvara kan erbjuda.
Samtidigt låter det logiskt att tekniken har en förlamande inverkat på förmågan till logiskt tänkande, problemlösning och inlevelse. Risken finns att tekniken därför de facto betyder en försvagning av elevernas intellektuella förmåga.
Själv skulle jag påstå att tekniken och digitalt material är en bra dräng men en dålig husbonde. Goda pedagoger med goda narrativa färdigheter behövs fortfarande. Användningen av teknik och digitalt material behöver vara ändamålsenligt och koncentrerat. Det är fint att samarbetsinlärning och aktivitetspedagoik i högre grad än tidigare kommer in i våra skolor (forskningen pekar ju otvivelaktigt på att det är det bästa sättet att lära sig), men sådan pedagogik kan också tillämpas med andra medel. Den tryckta boken och tidningen försvarar också i framtiden sin plats!