Gymnasiet Grankulla samskola

ICP står för International Confederation of Principals. Organisationen höll sin tionde internationella kongress för skolledare i Toronto 15. – 18.8. Mer än 2500 deltagare från över 40 länder samlades till föreläsningar och workshops i anslutning till kongressens tema: Att leda skolungdomars framsteg; en internationell odyssée. Från Finland deltog den här gången bara sju rektorer, antagligen på grund av den med tanke på skolstarten besvärliga tidpunken för kongressen. För mig har det känts ovant och lite nervöst att inte finnas på plats när skolåret börjar och att lämna över lärarnas planeringsdag, inskriptionen och läsårets kanske största ruljans i administrationen åt andra på skolan. Bara en noggrann planering och duktiga och ansvarstagande medarbetare gjorde det möjligt. Mellanrapporter från skolan har meddelat mig att de ändå klarat sig riktigt bra.

Hade det bara varit för möjligheten att resa till Canada, där jag aldrig tidigare varit, hade jag valt att stanna hemma. Men en av de uppgifter man har som rektor är att ansvara för att det sker pedagogisk utveckling i skolan. Pedagogisk utveckling tjänar hela skolan på; de studerande, lärarna, ledningen, hemmen, andra skolor och slutligen hela undervisningssektorn och samhället. Inhemsk fortbildning i all ära, men ibland betyder större sammanhang mera nytänkande. Nya idéer och inspiration föds ofta i samspel med andra som jobbar inom samma område, sällan bakom det egna skrivbordet, och andra länder har trots sämre resultat i PISA-undersökningar mycket vi kan lära av.

Att komma bort från jobbet är också en möjlighet att greppa den egna verksamheten: det är bara på avstånd man ser klart. Deltagandet i ICP2011 har stött min egen kompetensutveckling, till och med fått mig att ändra ståndpunkt i många frågor, och förhoppningsvis gjort mig till en bättre skolledare. Kongressen har också resulterat i en lång lista nya internationella kontakter. Intresset för vårt land har varit enormt och Finland har nämnts i nästan varje föredrag. I bagaget har jag för vår skolas del planer på ett samarbete med en skola i Canada i ett område norr om Toronto där andelen ättlingar till finländska nybyggare är stor.

Att gå till mötena på givna tidpunkter med anteckningsmaterial i portföljen har fått mig att känna mig som en skolelev igen på väg till lektion. Jag har insett att ledarskap är något man kan förkovra sig i i all oändlighet och dagarna har väckt intresse för eget livslångt lärande vad gäller just den kompetensen.

Granskar jag slutsaldot från ICP2011 hoppas jag en lite svår första vecka på skolan kompenseras av den nytta jag packar upp, väl tillbaka på jobbet nästa vecka. Vid sidan av karamellerna som jag ombads ta med mig.