Gymnasiet Grankulla samskola

1. inte ens orkar äta jordgubbarna som bjuds på lärarmötet.

2. måste hålla händerna krampaktigt knäppta i knät under nästan hela mötet – allt för att inte skuffa till  kollegan som sitter på en stol försedd med hjul.

3. daterar kursdagböckerna med 4.11.

4. har sagt upp mig – så där i farten – två gånger på en vecka.

5. först nu märker att tangenterna fastnar på pianot och flygeln därför måste lyftas upp på scenen i  sista stund.

6. får utslag av akustiken i festsalen. Och av de eländiga mikrofonerna som alltid bråkar och gör livet surt för musiker och tekniker.

7.  inte en enda gång lyckas få alla elever på gemensamma övningar.

8. har totalt hjärnsläpp och, som den enda och i vittnens närvaro,  går på rektorns skämt. Härefter kallas jag väl ”blondi” och det är helt befogat.

9. vaknar på nätterna och stiger upp för att äta kex.

Borde jag bli orolig? Nej, jag har varit med om det här förr och vet att det är ett övergående fenomen som återkommer en gång per termin. Eleverna är duktiga och mina tålmodiga kolleger låter mig hållas, så nog blir det väl både avslutning med studentdimission och sommarlov också i år.

Men vad skall jag äta i natt när kexburkarna är tomma?