Åh, jag tror att jag är kär! Vad ska jag göra?
Ibland när jag har tråkigt lägger jag mig i en sovsäck, häller smör över mig och glider runt på köksgolvet och kallar mig en mördarsnigel.
Nej, det är inte jag som förstör sovsäckar. Ingen annan heller. Det här är nämligen bara två exempel på uttalanden som med jämna mellanrum cirkulerar på sociala medier. Till reglerna hör att det ska vara kryptiskt och hemlighetsfullt, avslöja inte för någon (som inte har kommenterat din status) vad det egentligen betyder! Officiellt är meningen att uppmärksamma cancer. Hur cancerforskningen kan dra någon nytta av hemlighetsmakeri i slutna sällskap förstår jag inte riktigt, men man kan ju inte förstå allt här i världen.
Under hösten 2014 använde vi ett par grupphandledartimmar till en annan variant av sådana här mediekampanjer. Kutsumua, ”kalla mig”, startades av en gymnasieelev i Tammerfors för att motverka mobbning. Den som vill engagera sig fotograferar sig själv tillsammans med en skylt med två tillmälen, först ett överstruket (”vad jag inte vill bli kallad”) och sedan ett annat (”kalla mig i stället detta”).
Till skillnad från mördarsnigelkommentarerna är ingenting hemligt i den här kampanjen. Det är uttryckligen fråga om att uppmärksamma och få folk att tänka till. Våra studerande åstadkom fina och genomtänkta skyltar. Främst publicerades de i skolans årsbok som kom ut för en och en halv vecka sedan. Men alla fick inte plats där, och vi har många fler som är värda att visas upp.
I dag och i morgon kommer höstens nya studerande till skolan för att ta emot sin studieplats. De kommer till en skola som arbetar för att stärka gemenskapen, och förhoppningsvis kommer de också att känna sig delaktiga i #kutsumua:s anda. Därför tycker jag det passar bra att visa några skyltar till just i dag.