Gymnasiet Grankulla samskola

Alla säger “borta bra men hemma bäst”, i mitt fall stämmer det. Mitt utbytesår var helt fantastiskt även om det fanns jobbigare perioder under året. Men det hör till livet, utan utmaningar är livet värdelöst. Det svåraste har varit att komma tillbaka.

Det är härligt att vara här igen, men hemkomsten till Finland var svårare än det var för mig att åka iväg till USA. Jag älskar Finland, finnar, Svenskfinland, Gymnasiet Grankulla samskola, bastun, maten, mina vänner och sist men inte minst min familj. Alla har varit väldigt snälla med mig och jag är mer än tacksam över allting, men en viss del av mig har stannat kvar i Amerika och den kommer aldrig att hitta hem. Att åka iväg var inte så svårt för att jag visste att om 11 månader är jag tillbaka och då finns allting kvar. Nu har jag ingen aning om när jag får träffa mina vänner eller min värdfamilj i USA, och jag vet att det aldrig kommer att vara precis samma sak när jag får åka på en kortvarig visit.

Sommaren gick snabbt och jag fick ingen kulturchock, allting gick jättebra och jag njöt av livet. Nu när skolan börjat kom kulturchocken, jag trivs i skolan och har en massa vänner. Men plötsligt kräver skolan mer av mig och varje dag får jag kommentarer om att jag inte är abiturient, vilket kan kännas lite jobbigt ibland.

Jag har kommit från en annan värld till min gamla och jag har växt ur allting. Nej, jag är verkligen inte mognare än alla andra, men mitt tankesätt har förändrats. Alla upplevelser jag varit med om, de har ändrat mig. Utbytet är det bästa som hänt mig och jag ångrar ingenting. Att vara tillbaka är det bästa jag vet, jag måste bara anpassa mig till skillnaderna och hitta mig själv igen.

– Petra  Pölönen