Gymnasiet Grankulla samskola

Han åkte skoter till skolan för ett och ett halvt år sedan och har bott i mitt klassrum sedan dess. Under provveckorna har han varit i vägen så att eleverna inte har sett klockan på väggen. Under vanliga lektioner har han snurrat runt så att hans ägare har beklagat sig över att han vänder ryggen mot dem. Mest har han i alla fall varit en färgklick som både hans ägare och andra elever har uppskattat.

Varje gång jag har haft en ny grupp har de frågat om honom, och när tutorerna har arrangerat frågesport för ettorna har han funnits med som en fråga där alla har svarat rätt. Han har klarat sig undan kidnappningsförsök från fjolårets abiturienter – hans ägare var nämligen förberedda och hade gömt honom. Han heter Megapascal och har fjorton ägare som har kämpat sig igenom tio kurser fysik.

Nu är abiturienternas skoldagar över. Megapascal, alla hans ägare och en drös andra abiturienter har sprungit genom skolan med megafoner och visselpipor, ylat och hoppat, hållit morgonsamling med film och sånger och firat penkkis enligt konstens alla regler. Precis som de planerade redan när de vann honom på Borgbacken medan de gjorde accelerationsmätningar i kurs 4, så är han just nu med på lastbilsflaket. Snart ska han följa med på deras abikryssning.

Under en av abisångerna flög något genom luften rakt på mig. Det visade sig vara Megapascals lillebror Pikopascal. Identisk med sin storebror på alla sätt, förutom storleken. Han fick sedan också följa med på lastbilen, men de lovade att han kommer tillbaka.