Idag var det då den dag när skolan fylldes av yra abiturienter, dagen till ära iklädda vita halare. Den första lektionen besökte de olika klassrum för att berätta åt studerandena hur många dagar de har kvar i skolan, sedan hör det förstås till att blåsa i nånting som för så mycket oljud som möjligt och slänga lite godis över de stackare som ännu måste nöta skolbänken ett tag.
Själva abiprogrammet bestod av den sedvanliga abivideon, sång åt lärarna och utdelning av olika diplom och utmärkelser. Och när våra abin skuttade upp på lastbilsflaken var hela skolgården full av föräldrar, släktingar och vänner som vinkande av dem, en del kanske med vemodig blick och lite knip i hjärtat.
Jag har också en son som idag stod på ett lastbilsflak, men jag är inte speciellt nostalgisk eller gråtmild, och inte heller ”ojar” jag mig över hur snabbt åren gått. Det är bara trevligt, normalt och bra – allt har sin tid!