Gymnasiet Grankulla samskola

Om det finns något som är bättre än att undervisa elever i grundskolan och gymnasiet, så skulle det kanske vara att undervisa blivande lärare i konsten att undervisa elever.  Till vardags gör jag det vid  Sibelius-Akademin,  nu är jag på min årliga Vasa-visit och gör det för klasslärarstuderande vid Pedagogiska fakulteten. Det är lite annorlunda, men precis lika roligt.

Om jag fick bestämma så borde alla lärare någon gång ställa sig framför lärarstuderande och dela med sig av sina didaktiska guldkorn och pedagogiska aha-upplevelser. I det skedet tvingas man nämligen analysera sin egen undervisning: Varför gör jag så här? Vad lär sig eleverna egentligen i den här situationen?  Kan jag göra det här på något bättre sätt? Och det kanske visar sig att det man gjort i flera år, i tron att det är en fenomenal pedagogisk lösning, inte alls är det!

Hjulet behöver inte uppfinnas på nytt – saker som man vet att fungerar i klass delar man gärna med sig. Men det viktigaste är ändå inte att ge färdiga modeller och lösningar, utan att få de blivande lärarna att tänka själva, och förädla en idé eller en metod till något ännu bättre. Och i de flesta fall finns det alltid bättre sätt ─ vilket ibland kan kännas lite knäckande men samtidigt utgöra själva utmaningen i det här yrket.