Det är väl ingen hemlighet att det finns dagar i december då jag är utled på jobbet med julsånger och julfester i minut o parti. Men när slutsången klingat ut tittar man på alla som medverkat och tycker att de är underbara. Glömd är stressen och de många arbetstimmarna. När Josef kastat av sig manteln, änglarna blåst ut ljusen och elgitarrerna tystnat, ja då finns det en liten känsla av vemod: är det faktiskt ett helt år till nästa gång?
Men den känslan infinner sig först imorgon – just nu är det fullt upp. Och jag tycker att jullovet kunde börja bums, speciellt när jag ser utmattade studerande ta sig en tupplur på de sköna sofforna i korridoren…
eller tillbringa rasten med att slå in söta julklappar…
och när det på bordet i lärarnas kafferum endast finns en tom pappersmugg, två ynkliga Doris-kex och smulor av det som en gång varit pepparkakor.
Och vem åt upp Hem och Skolas julhälsning? Hustomten eller Påskharen? Vad skall jag nu äta till lunch?
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs