Gymnasiet Grankulla samskola

Boarding completed, hör jag i flygplanets högtalare. Det betyder att jag får slappna av. Det betyder att jag får gräva fram en roman ur väskan och luta mig bakåt.

Det är väldigt givande att resa med tonåringar. Men det är också ett visst ansvar att hålla reda på hela gänget, se till att alla är ombord på rätt spårvagn och inne i rätt laboratorium. När alla sitter i planet och flygvärdinnorna går längs gången för att stänga luckorna till bagagehyllan, då börjar det ansvaret vara över. Då vet jag att allt gick bra den här gången också. Inga olyckor, inga sjukdomar, ingen borttappad.

Jag hoppas att abirna har lärt sig något under resan. Jag hoppas att de har insett hur mycket de egentligen redan kan. Nästa gång jag ser dem (måndag fjärde lektionen) tänker jag fråga varför temperaturen i acceleratorerna måste vara så låg, och de kommer att veta svaret. Men jag hoppas att de också kommer att minnas resan för att de har gjort den tillsammans och för att de har fått nya vänner från Borgå gymnasium, som vi reste tillsammans med.

Själv kommer jag att minnas den attityd och det humör de har behållit under hela resan. Det har varit en duktig grupp jag hade privilegiet att ha med mig. De har kommit i tid trots att vi har släpat dem ur sängen tidigt på morgonen, de har lyssnat uppmärksamt på alla guider med brytningar på olika språk och svarat på de frågor guiderna har ställt. När guiderna har bett om frivilliga har de genast ställt upp. De har frusit under rundvandringen i gamla stan och de har stått och väntat länge på en spårvagn som inte kom, men de har aldrig tappat modet.

De gjorde det till en lyckad resa.