Gymnasiet Grankulla samskola

Så där. Kuvertet är förseglat och tabellen ifylld. Skrivningarna är skickade till studentexamensnämnden och därmed är knappt tre år med årgång 11 slut.

I januari/februari brukar abiturienterna ha en lista på väggen i elevcaféet.  Den skriker ut hur många (rättare sagt hur få) skoldagar det är kvar. För lärarna är det inte ”penkis”, utan den här dagen, som känns som ett avslut. Nu har vi gjort vår del för den här kullen och överlämnat dem vidare till censorerna.

En av de roligare delarna av mitt jobb är poängmötena som jag går på varje vår och höst. De hålls dagen efter studentskrivningen i fysik och tar alltid en fruktanvärd tid – i år från 8.30 till 19.15. Då samlas en grupp lärare från bland annat Uleåborg, Kuopio och Vanda för att gå igenom skrivningen, göra upp instruktioner till våra kolleger och fundera på hur abirnas prestationer ska poängsättas. Några censorer brukar också vara med. Det är väldigt givande att höra hur de har tänkt kring provet, och de brukar också uppskatta att höra våra kommentarer. Som den enda svenskspråkiga i gruppen har jag dessutom som uppgift att reagera på eventuella översättningsmissar och språkliga klumpigheter, något som jag lyckligtvis slapp i år eftersom de svenska formuleringarna i uppgifterna var lika bra som de finska.

Efter lördagen på det finskspråkiga mötet – och efter att jag har läst igenom mina egna elevers svar under söndagen – är det sedan måndag med svenskspråkigt möte. Det genomförs som videokonferens där lärare från större delen av Svenskfinlands gymnasier deltar. Då fortsätter vi att diskutera principerna för bedömningen, dvs i praktiken berättar jag vad som har sagts på det finskspråkiga mötet.

Resten av veckans kvällar rättar vi sedan våra egna elevers prov, räknar ihop poäng och kontaktar elever för att ge dem feedback. Och nu är det censorernas tur att ta över.

Det som eleverna – och andra – ofta glömmer är att inga vitsord är utdelade än. Hur lärarna bedömer proven avgör egentligen ingenting utan det är censorernas ord som gäller. Studentexamensnämnden meddelar resultaten i maj, och fram till dess är ingenting fastslaget. Vilka poänggränserna mellan de olika vitsorden blir vet ingen förrän nämnden har sammanställt alla skrivningar. Inte heller vet vi exakt vilka poäng skribenterna får. När censorerna har sett elevernas svar kommer de att hålla möten där de bestämmer poängen in i minsta detalj, mycket noggrannare än de riktlinjer de har gett oss. Att lärarna ändå satsar mycket tid på att bedöma beror på en enda sak: feedbacken till eleverna. Vi kan inte låta dem gå och vänta i månader utan att ge dem så bra respons som möjligt, så att de är förberedda på vilken nivå de kan vänta sig.

Och medan abiturienterna väntar på sina officiella resultat ägnar lärarna sig åt nästa årgångar. Om ett respektive två år är det de nuvarande tvåorna respektive ettorna som går och håller tummarna för att censorerna ska hitta många guldkorn i deras prestationer. Den tiden använder vi till att fortsätta förbereda dem så bra vi kan.