Gymnasiet Grankulla samskola

Årets första provvecka ligger nu bakom och en ny period har precis tagit fart. För största delen av skolans studerande är provveckan mest rutin, men för oss ettor var det en helt ny upplevelse. I flera år har vi fått höra ”det blir värre i gymnasiet”, ”klaga inte nu, det här är inget jämfört med hur mycket skolarbete ni kommer att ha i gymnasiet” och ”i gymnasiet är ni tvugna att läsa varje dag om ni vill ha bra betyg”, och nu var det alltså dags för det första konkreta testet på hur mycket vi egentligen kan.

Inte särskilt konstigt alltså att provveckans start förde med sig en lätt panik bland nybörjarna. Nog var det ju lite skrämmande med tre timmar tid att skriva, essäsvar etc, men främst handlade det om att ingen riktigt visste vad man skulle vänta sig. När provveckan sedan äntligen drog igång fick vi ju se –  det var inte farligt alls. Lite längre och lite mer krävande prov, men väldigt långt ifrån så illa som någon vänlig själ där ute låtit förstå.

De flesta känner nog ändå att det är något man kan förbättra inför nästa gång och det är klart att man alltid ska sträva till att bli lite, lite bättre än senast. Kanske borde man ha börjat läsa på lite tidigare och kanske borde man ha tagit tag i inlämningsuppgifterna innan kvällen före deadline. Kanske läste man helt fel och bara kände hur hälften av allt man läst gick rakt igenom och ut igen. Kanske är det någon som är helt och hållet nöjd med sin insats. Hur som helst så drar nästa provvecka igång igen om fem veckor  och då har vi chansen att prestera bättre om det inte gick vägen nu. Just nu är det ändå skönt att bara släppa allt vad prov heter för ett litet tag och njuta av det faktum att första veckan i en period alltid är snäppet slappare än resten.

Kort och gott kan man väl säga att det för tillfället känns som att jag kanske trots allt överlever de här tre åren, som sägs vara så tunga. Fast det vet man ju inte säkert.