Gymnasiet Grankulla samskola

Eftersom jag uppmanar mina elever att gå på konserter, så måste jag ju vara aktiv själv också. Fredag kväll är det dags igen. Men först lite bakgrund:

Man kan få en konsert förstörd på många sätt. En gång hade jag på raden bakom mig en långhårig typ som inte tvättat håret på minst ett år. Han levde med och svängde med huvudet så att jag hade hans kalufs i min.  När han deklarerade att han mår väldigt illa tassade jag ut. En annan gång kysstes paret på raden framför mig precis hela konserten. De har antagligen växt fast i varandra och sitter där än. Yöäk! Bo Kaspers konsert stördes av att en något berusad dam steg upp mellan varje sång och utropade: ”Jag älsschkar dej, Bo”. Bara för att ta några exempel.

Här följer då ett varningens ord till mina elever, ifall någon mot förmodan råkar se mig på konserten. Nu tänker jag ge betalt för gammal ost! Med mig har jag mina två barndomsväninnor Minna och Katja, som kommit på husmorssemester från Österbotten. Vi skall bänka oss i Hartwall-arenan och njuta av Michael Bublés fenomenala röst. Jo, samma Bublé med vars skiva jag försökte muta rektorn, men misslyckades grovt (bloggen 19.12.2011).

Vi kommer att sucka, stöna och tindra med ögonen så att bänkgrannarna blir bländade. Vi skall sjunga och dansa så att vi täcker synfältet för dem som sitter bakom oss (nå, det räcker väl bara med att vi stiger upp….). Sedan skall vi svinga våra Mumin-handväskor som bumeranger så att de som sitter framför oss väljer att gå på en bärs.  Någon av oss måste väl då bli bjuden på ”jatkot” av självaste Bublé. Men den stackarn vet inte, att om han bjuder en av oss så kommer vi alla tre; All for one and one for all!

Och vad ni än hör för rykten på stan följande dag, så skall ni veta att det är lögn. För vi hade antagligen mycket roligare än vad ryktena förtäljer!