Gymnasiet Grankulla samskola

I dessa tider gäller det för ungdomarna att fylla i en massa ansökningsblanketter och formulär för att söka studieplats. Och många frågar: Hur skall man veta vad man vill bli när man blir stor? Hur skall man veta att man valt rätt?

När jag följer med de blivande musiklärarnas praktik får jag ibland trösta när någon tycker att lektionen gick åt pipsvängen och tvivlar på sitt yrkesval. Då kan jag bara konstatera att också erfarna lärare har bättre och sämre lektioner och dagar.

När andra människor tilldelades gåvan tålamod fick jag säkert en slev för mycket av hett temperament och kort stubin. Nyligen hade jag en dag när jag var helt övertygad om att jag valt fel yrke. Hur kan någon tycka att det är roligt att sjunga med barn? Hur orkar lärare med uppskruvade ungar? Varför gör jag det här? Följande morgon hade jag glömt det hela, dagen var hur bra som helst och jag var övertygad om att jag har världens bästa yrke!

Det kommer säkert igen dagar när jag osar över fel yrkesval, men vem gör nu inte det? Försäljare möter knarriga kunder, busschaufförer får dras med snökaos och dårfinkar i trafiken medan underordnade kanske tycker att chefen är en knäppgök – eller tvärtom.  Det finns inget jobb som är enbart en dans på rosor, säger jag åt mina studerande.  Men huvudsaken är väl att de goda och trevliga dagarna är långt fler än de dåliga!

Och hemma vid köksbordet kan jag inte annat än önska sönerna och deras kompisar lycka till. Hur gärna jag än ville så kan jag inte göra studie- och yrkesval för deras del. De måste själva fatta sina beslut och underteckna sina egna ansökningsblanketter och –formulär. Och tro och hoppas att de trivs med sina val.