Gymnasiet Grankulla samskola

Jag fick en glimt av justämningen igen. Den infann sig tidigt i morse i Tempelplatsens kyrka där Högstadieskolan Lönkan och Tölö gymnasiums elever och föräldrar gick i julkyrkan. Musikklassernas elever sjöng så att man fick en tår i ögonvrån och jag insåg igen hur viktigt det är att man som lärare också är mottagare, inte alltid och evigt givare. Att man bara får sitta ner, njuta och ta emot.

Jag avundas inte dem som jobbar med den nya timfördelningen. Det blir lätt en kamp mellan såväl ämnen som ämneslärare och det är fruktansvärt. Själv har jag aldrig varit fanatiker eller fackidiot – alla ämnen behövs! Men om jag idag, som musiklärare, musiklärarutbildare och förälder, fick skriva en önskelista så skulle den lyda:

Måtte beslutsfattarna, både på nationell nivå och ute på fältet, inse att man inte skall skära ner på timresursen i musik i grundskolan. Men om det går så illa att det fortsättningsvis bara blir en veckotimme musik per årskurs, låt då åtminstone beslutsfattarna i Grankulla se till att våra elever även i framtiden får vara privilegierade med två timmar musikundervisning i veckan.

Låt musiken också finnas kvar i gymnasiernas kursutbud. Med hjälp av musiken kan man ju öva upp allt från  koncentrations- och samarbetsförmåga till motoriska färdigheter samtidigt som man lär sig acceptera och uppskatta olikheter. Hjärnforskare har också konstaterat att musikundervisningen underlättar inlärningen av främmande språk.

Och låt musikklasserna i Helsingfors leva och blomma! Ge politikerna och tjänstemännen visdom att lyssna på musiklärarna och andra som sitter på specialkunskapen och berörs av besluten. Riv inte ner det som byggts upp under många år och som ger så underbara resultat.

Det var allt jag önskar mig just nu.