Gymnasiet Grankulla samskola

Jag trivs med mitt jobb! Men de närmaste månaderna skulle jag gärna göra något helt annat. Och det är ett årligen återkommande fenomen, helt normalt och inget att oroa sig över!

När höstlovet är förbi drar jag nämligen ett djupt andetag och kavlar upp ärmarna för att inleda projektet ”Hur man överlever ännu en festrumba”.  När jag kämpar mot klockan och kalender, brukar jag ibland stillsamt (för att uttrycka det väldigt diplomatiskt…) undra om de som prickat in festdagarna i kalendern haft alla koppar i skåpet? Eller alla mumintroll i dalen?  Eller alla muminkoppar i skåpet?

Med början från FN-dagen den 24.10  är nämligen skolornas och lärarnas vardag fyllt av den ena festen efter den andra. Och det krävs program och en massa extra övningar: svenska dagen, första advent, höstens studentdimission, självständighetsdagen,  Lucia och julgudstjänster. Sedan följer de traditionella julfesterna med allt från  jultablåer och julsånger av skolkörerna till tomtedanser och teaterföreställningar. Och sen när vårterminen inleds så tror man att det var slut på festandet. Men nej  – då fortsätter vi nästan direkt med att fira både Topelius och Runeberg. 

Varför, o varför måste allt ske på samma gång? Varför blev vi inte självständiga t ex  i mars? Varför är inte Zacharias och Johan Ludvig  födda på sommaren? Varför kan inte Lucia, åtminstone vartannat år,  göra entré vid midsommarbrasan? Som musiklärare har jag alldeles tillräckligt med jobb i december också utan henne och tärnorna!

Så om ni de närmaste månaderna eventuellt är inbjudna till en skola för att ta del av något festprogram – titta gärna på alla lärare som drar det hela och ge dem en uppmuntrande klapp på axeln. Det är de definitivt värda!