Gymnasiet Grankulla samskola

…undrade en bekant om det inte är enformigt att undervisa samma sak, om och om igen, år ut och år in?

Tänka sig – den tanken har aldrig slagit mej! Tvärtom fascineras jag av vilket omväxlande jobb jag fått bara genom att jag kan ”klinka lite på ett piano”. Alla lektioner blir ju olika, allt beroende på de människor man möter.

I lågstadiet undervisar jag elever i årskurs 5 och 6. Men vid kör- och orkesterövningar möter jag barn i alla åldrar, även de minsta nybörjarna som spontant kramar rastövervakarna på skolgården.

I gymnasiet får jag sjunga och spela med alla studerande i åtminstone en kurs, ofta i flera.  Ungdomar som bl a tar körkort, deltar i studentskrivningar och funderar på yrkesval.

Vid Sibelius-Akademin får jag presentera musikens didaktik och skolvärlden, förbereda praktikperioder och tala mig varm för läraryrket för blivande musiklärare, dessutom på bägge inhemska språken.

Tråkigt? Enformigt? Slött? Nej, intressant, omväxlande och givande. Jag är mera förvånad över att inte flera mänskor insett hur trevligt det är att vara (musik)lärare.

Och vet ni vad – jag får dessutom betalt för att ha roligt mest hela tiden! Ja,  i december borde jag ju förstås få dubbel-lön. Men det tar vi en annan gång.