Gymnasiet Grankulla samskola

Läste i morgontidningen att en av städerna i huvudstadsregionen nu fördubblar sin satsning på positiv särbehandling inom skolväsendet. Nyhetsinslag på radion på vägen till jobbet gav mig djupare insikt i vad denna extra satsning på skolor med en större andel elever med en viss socioekonomisk bakgrund i praktiken betyder. Det låter som en välmotiverad satsning och ett tecken på vis samhällelig omsorg om alla folkgrupper.

Nyheten fick mig att reflektera över min egen skola. (Det goda med att sitta i rusningen i morgontrafiken är att det blir mycket tid för att tänka till!) Mycket felaktigt är det många som tror att samma problematik inte kunde gälla det elevmaterial jag dagligen jobbar för och jobbar med. Av den orsaken sörjer också vi för att vår skola skall erbjuda våra studerande kulturupplevelser, exkursioner, möjligheter till olika idrottsgrenar och välutvecklade elevvårdstjänster.

Utöver denna definition vill jag sätta till en för mig minst lika viktig dimension av begreppet. I behov av ”positiv särbehandling” står inte bara ungdomar med en viss socioekonomisk bakgrund, utan högst antagligen varje ung individ i något skede av sitt liv.

Jag eftersträvar att bygga upp skolans verksamhet enligt linjer och principer som är klara och lika för alla. Trots en seriös strävan att följa dem ser jag mig ibland nödgad att själv ge positiv särbehandling. Det kan med hänsyn till den ungas omständigheter betyda avvikelser från de gemensamt överenskomna rutinerna. Positiv särbehandling kan och bör i den bemärkelsen tillämpas varje dag på varje studerande i skolan. Ungdomar med vilken bakgrund som helst kan vara ute på farliga vatten.

För mig betyder positiv särbehandling framför allt en i skolan tryggad färdighet att kunna se varje individ. En utvecklad elevvård och handledningsverksamhet, som man inte hittills lyft fram så starkt, tryggar att varje individ i skolan får den uppmärksamhet på egna personliga frågor, på studieframgångar och funderingar kring jaget och framtiden som ungdomarna bär på. Därtill kommer tryggandet av individuell handledning i studierna i de olika läroämnena. En sådan handledningsverksamheten skall enligt läroplanen alla som jobbar i skolan delta i.

Det kräver ändå mera resurser på studiehandledning, fortbildning av lärare och framför allt en ny syn på lärarrollen. Vid sidan av ett rikare utbud av möjligheter till kultur, idrott och elevvårdstjänster önskar jag med hänsyn till de behov av bekräftelse och handledning jag dagligen ser bland våra egna studerande inom skolväsendet en satsning på handledningsverksamheten i linje med de mål som myndigheterna redan för ett antal år sedan ställt fast.