Gymnasiet Grankulla samskola

Modersmål kurs 3 handlar ordagrant om ”Texter, kultur och identitet”. Därför var det inte en överraskning att vi talade mycket om att vara finlandssvensk, läste böcker av finlandssvenska författare och hade ett författarbesök av en finlandssvensk författare.

Johanna Holmström är vad man skulle kunna kalla ”typiskt finlandssvensk” om man skulle se henne på gatan. Hon har blont hår, ljus hud och ser typiskt finländsk ut. Dock har hon skrivit boken Asfaltänglar, en bok om två flickor vars pappa är från Maghreb och vars mamma är finlandssvensk. Pappan är vänlig och hans sätt att utöva islam ses som slappt av den finlandssvenska frun som har bestämt sig för att följa Koranen till minsta lilla ord.

Holmström berättade att hon tyckte det var viktigt att lilla Svenskfinland skulle få en bok som unga med invandrarbakgrund skulle kunna läsa och se sig själva i. Eftersom hon visste att hon var från en minoritet, fastän att vara finlandssvensk är en väldigt privilegierad minoritet, och att hon dessutom varit ihop med en invandrarman, tyckte hon att hon skulle ha någon typ av rätt att skriva en bok om ämnet. Dock det tog det henne sex år att skriva boken, och hon berättade att hon hela tiden väntade på att någon annan, någon med ”mera rätt” att skriva en bok om personer som är invandrare eller som har invandrarbakgrund, skulle stiga fram och skriva en bok.

Men detta hände inte, och efter flera år publicerades boken, och även om många kritiserade boken och sade att hon som en vit, finländsk person inte hade rätten att skriva om ämnet och att hon aldrig skulle förstå hur det känns att ha en annan etnicitet än alla andra, så berättade hon också att människor också uppskattade boken. Då hon talade med flickor med liknande bakgrunder som flickorna i boken, sade de att det var precis hur de kändes och att de gillade boken.

Så får man verkligen skriva om andra personers etnicitet? Är det bara en trend för stunden att inte få ”gå in på en annan persons revir” och skriva om hur de upplever saker? Och är det inte en författares jobb? Jag tror inte att många deckarskribenter är massmördare fast de tillbringar sin fritid på att fundera på hur människor kan dö.