Gymnasiet Grankulla samskola

Personligen har jag märkt att de stora besluten angående våra studier inte ens har börjat ännu. Jag kommer ihåg då jag skulle välja vilket gymnasium jag ville börja studera vid. Det kändes som om hela mitt liv skulle påverkas av detta beslut. Nu när det är dags att välja universitet, högskolor och helt enkelt nästa steg, kan jag med ett leende tänka tillbaka på 16-åriga Milla och inse att det är nu som det gäller.

Då jag började på ettan kommer jag ihåg att vi delades in i klasser på basen av vilka ämnen vi hade valt att inrikta oss i. Själv sattes jag på den humanistiska klassen. Jag var alldeles i panik, för jag är ju inte intresserad av sånt tänkte jag? Jag visste inte riktigt vad det var som jag ville läsa egentligen. Jag prövade lite på psykologi. Jag älskade historia. Hälsokunskapen gick även bra. Jag vet inte riktigt när jag bestämde mig för hur det skulle bli. Psykologin blev ingenting, historia känns jobbigt och hälsokunskap tänder ingen eld överhuvudtaget. Däremot bestämde jag mig för att det var samhällslära, geografi och kort matta som var grejen.

Vissa kallar det för ”ett mellanår” andra säger utbytesår, själv tycker jag att det var ett liv i ett år. Jag åkte alltså på utbyte under tvåan och under det året var det nog jag bestämde mig för vad som kändes bra. Då jag kom tillbaka till skolan förra hösten var det alldeles kristallklart för mig vilka ämnen jag skulle skriva, vart jag vill söka och när jag ska bli klar. Vägen till ”att veta” var lång. Jag tror att det är enklare för en del, men för andra även svårare. Det handlar om att pröva. Pröva på olika saker tills du vet vad du inte vill, då kan du även veta vad du vill.