Jag sitter i Nya Paviljongen. Mina kompisar skickar nervösa blickar till mig, och jag skickar samma blickar tillbaka. Det är den fjortonde september, och studentskrivningarna är här. De sex timmar som vi förberett oss för sedan, ja, sedan grundskolan. I tolv år har vi väntat på detta ögonblick.
Vi skriver realprov. Allt från fysik till historia skrivs, och bland dem är ämnet jag har framför mig: psykologi. Jag visste genast att psykologi är ämnet som jag kommer skriva: från de helt första timmarna var jag inspirerad av ämnet. Människans hjärna är otroligt intressant, och det görs konstant nya upptäckter om den.
Jag visste vad jag kunde förvänta mig av skrivningarna, vi hade trots allt skrivit flera studentuppgifter innan som kursprov och som förberedning. Dock var jag inte förberedd på det svåraste vad gäller skrivningarna: att skriva, non-stop, i sex timmar. I psykologin ska vi skriva sex stycken essäer, så ni med lång matematik kan säkert räkna ut att en essä ska skrivas per timme. Det är mindre tid än man tror.
Min passion för ämnet har hållits igång av diverse faktorer. Först och främst är människans psyke en fascinerande helhet. Varför agerar människan som hon gör? Hur reagerar hjärnan vid trauma, och hur kan man bota den efteråt? Vad finns det ännu att ta reda på och hur kan vi ta reda på det? Alla de här är frågor som får mig att brinna för psykologi.
Vi har också haft några gästföreläsare som jobbat inom ämnet som kommit och hälsat på. Vi har haft nöjet att lyssna på en hypnosterapeut och gamla GGsare som studerar psykologi för tillfället, till exempel. De här besöken har varit mycket inspirerande.
Men det viktigaste för mig i psykologin är att ett jobb inom psykologin nästan alltid går ut på att, mer eller mindre direkt, hjälpa människor. För mig känns det bra att ha chansen att göra andras tillvaro lite lättare. I synnerhet neuropsykologi tilltalar mig här: hur kan vi förebygga och bota olika mentala sjukdomar, så som depression, bipolärt syndrom eller Alzheimers? De här är sjukdomar som helt och hållet tar över en individs liv, och ju mer forskning om dem, desto bättre.
Jag planerar att söka in till en högskola för att studera psykologi. Det är en av de tuffaste inriktningarna att komma in på, men jag är motiverad. Inträdeslitteraturen sägs vara torrare än knäckebröd, men det tror jag inte på: hoppas att jag behåller den synen tills inträdesproven. Att studera psykologi på heltid låter jätteroligt, och det är alltid roligt med lite utmaning…
Varje dag från första till tjugotredje december publicerar GGs-bloggen ett inlägg med anknytning till ett ämne som undervisas i skolan. Dagens ämne är psykologi.