Gymnasiet Grankulla samskola

I de sista ljusstrålarna av kvällssolen steg vi ut på perrongen och såg oss omkring. Inte så olikt Helsingfors iallafall, tänkte jag. Så fäste jag blicken i något som först såg ut som en vanlig graffiti på en betongvägg. Men det som liknade nåt slags mönster var närmare sett bokstäver. En stjärna och felvända E:n och M. Vad den graffitin ville säga fick vi aldrig reda på.

På den fyra timmars vägen till S:t Petersburg var det många som övade på att säga hej, tack och andra lätta ord på vår östra grannes språk. När väl gränsbevakningen kom för att checka våra pass satt en vagnfull fnissiga finländare och sade “PRIVJET!” och “SPASIBA!”. Bra gick det ju… tills vidare. När vi sedan gått ifrån perrongen på vår destination var inte allt lika lätt och fnissigt längre. En främmande stad. Ett främmande språk. Främmande människor. Till och med främmande bokstäver. Tack Johanna för att du ledde oss till hotellet i mörkret. Själv skulle jag inte ha hittat ens till tunnelbanan.

“Вы даже не видел китайское искусство?” En anställd på Eremitaget närmade sig oss. “Я могу показать дорогу.” Efter en stunds förvåning nickade vi och log. Men sedan började hon babbla på, mening efter mening. “We don’t speak Russian”, försökte vi. Men nu var det hennes tur att se ut som ett frågetecken. Detta var första gången det slog oss. Nästan ingen i Ryssland förstår engelska! Nu finner den anställda sina ord, inte engelska utan en aning långsammare ryska än tidigare och pekar mot ett konstverk. Hon log och vi fortsatte att nicka och le. Det gick faktiskt att förstå mycket trots vi inte begrep varandras språk. Hon pekade på en målad kines och visade med sina händer att han är en mäktig och betydelsefull person. Förståelse utan ord, så himla underbart.

Den tredje dagen tog vi en båttur ut på Nevafloden. Färden var guidad. På ryska. Dessutom var det strängt förbjudet att prata. Så där satt vi i en timme och varken förstod vad vi såg eller hörde. För dem i Ryssland är det inte alls en självklarhet att alla lär sig engelska. Jag tänker inte börja spekulera mera runt varför men vi kan förstå att det dels har med deras politiska ställning och världsmakt att göra. Dock kunde man tänka sig att det kan skada deras turism att man som utlänning får begränsat med information på ett språk man förstår. Men som vi förstod var det många ryska turister som besökte S:t Petersburg och de vill säkert gärna ha guidning på eget språk. Allt detta var väldigt upplysande, att det inte alls är en självklarhet att alla talar engelska. Till och med Sub Way hette CAБBЭИ.

Att gå ensam i staden var nervöst då vi inte kunde fråga någon om vi tappade bort oss. Spasiba och privjet hjälpte inte så mycket. I restaurangerna pekade vi på menyn, nickade och log. Kanske det var en del av stadens fascination att den inte ändrade sig för turismen. Att man såg det riktiga livet och hörde deras riktiga språk. Med ledning av Johanna hittade vi till tåget som skulle ta oss tillbaka till vår variation av det latinska alfabetet. Ingen av oss kan skryta med sina ryska kunskaper nu efteråt men åtminstone jag har tredubblat mitt ryska ordförråd.

Анни Кохрэ

Varje dag från första till tjugotredje december publicerar GGs-bloggen ett inlägg med anknytning till ett ämne som undervisas i skolan. Dagens ämne är ryska, som undervisas på B2-nivå och B3-nivå. Skribenten Anni gjorde sina iakttagelser av språket under en studieresa i bildkonst.