Vardagen i en framåtblickande skola mitt i staden

Monica

Savikka på svenska

6 Nov , 2015, 20.50 Monica Granholm

 

– Vet ni vad savikka heter på svenska?

Min dåvarande kollega och jag såg ut som två levande frågetecken. Savikka? Hur ser en sådan ut och till vad används den?

Bekantingen som ställde frågan var ivrig. Hon hade just upptäckt ett nytt ord och ville dela med sig av sin kunskap.

– Det där ogräset, ni vet?

Jaså, ogräs. Våtarv? Kvickrot? Till slut fick vi svaret: svinmålla.

 

Bekantingen jobbade på svenska, hade barn som gick i svenskspråkig skola och talade själv flytande och obehindrad svenska. Men eftersom hennes modersmål var finska var det en ny insikt för henne att ogräs också har svenska namn, och den insikten ville hon sprida till oss.

För kollegan och mig var det tvärtom. Hur svinmålla ser ut var fullkomligt självklart för oss. Däremot långt ifrån självklart vad den heter på finska – ingen av oss hade någonsin ens funderat på det.

 

Det är svenska dagen i dag. Många av oss som lever på svenska i Finland – och ännu fler som lever på finska – har finska som första språk. Deras ogräs heter savikka och de har egentligen inget behov av någon svensk dag.

Men vi andra finns också. Vi som rensar svinmålla på orter där svenskan är i minoritet behöver också ett fullständigt språk, ett språk som verkligen räcker till. Det man inte har begrepp för är väldigt mycket svårare att förstå och gestalta, ibland omöjligt.

 

Därför är jag den jobbiga. Jag är den som fortsätter att använda ordet värmeljus trots att jag blir rättad med ordet tuikkuljus. Jag är den som ändrar ordet bomullspipo i halvofficiell text som jag förväntas stå bakom. I skolan men också i sammanhang där jag inte är med som lärare utan som förälder försöker jag sprida exempel. Som alla andra säger jag fel ibland, men jag gör mitt bästa för att hålla svenska språket levande.

Det är skillnad mellan talspråk och skriftspråk. Det är skillnad mellan officiella och vardagliga sammanhang. Det är skillnad mellan att använda de många etablerade lånord som småningom har blivit en del av svenskan och att helt stryka en massa svenska begrepp för att ersätta dem med finska.

Varje gång vi gör det, upprepar vi nämligen svinmållebekantingens tankefel. Vi visar att svenska inte räcker. Att det inte är ett riktigt språk, att det inte duger. Det betyder att vi som inte har savikka som det naturliga valet inte har något språk, och därmed att vi har sämre förutsättningar.

Jag tycker inte vi ska nöja oss med det.

Kalender

november 2015
M T O T F L S
« okt   Dec »
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  

Kommenteringen är stängd.