8.15 håller jag min sista lektion med 6b. Ett roligt gäng.
9.15 övar jag avslutningsprogrammet med alla 60 sexor.Tur att jag har såväl röstresurs som mikrofon. De är trögstartade som en illaluktande dieselmotor och jag skäller som en gammal tax 🙂 Men det biter, eleverna vaknar och slutresultatet är ok. Fast nu borde jag redan vara i gymnasiet för att sätta igång ett mussaprov. Rektorn eller nån annan får äran att vara stand-in; hålla namnupprop och trycka på en Play-knapp. Nästa gång hjälp behövs ger jag personen ifråga i uppdrag att sjunga och spela med gruppen, men ids inte berätta det – det får bli en överraskning.
9.50 måste jag skynda mig till gymnasiet och missar veckans höjdpunkt: fredagens kafferast i lågstadiet. Hoppas gymnasieeleverna förstår att värdesätta min uppoffring.
9.55 kör jag från lågstadiet till gymnasiet. När man har bråttom känns de 2-3 minuterna väldigt långa.
10.15 övervakar jag mussaprov i gymnasiet. Eftersom det ingår en lyssnaruppgift är det bäst att jag leder det hela själv, trots att jag just nu egentligen borde undervisa femmorna i lågstadiet. Provveckans schema råddar till mitt liv, men kollegan N. kom till min (och gymnasiets) undsättning och övervakar femmornas lektion.Tack!
11.45 slänger jag i mig lunchen. De sista veckorna före jul- och vårfester äter musiklärarna nog regelbundet – regelbundet varannan dag! Idag hann jag t o m med efterrrätt!
12.15 övar jag med olika elevgrupper som skall uppträda på studentdimissionen. Ansvarstagande, musikintresserade elever är en gudagåva. Dessutom är dessa duktiga. Körberg, Clapton & co kan dra nåt gammalt över sig!
14.30 är jag hemma. Provveckan kan ibland betyda kortare dagar. Underbart! Nu väntar ett helt veckoslut på fotisturneringen där sonens lag står för all traktering. Jag skall bl a bidra med bullar idag. Hembakade bullar är väl sådana som gräddats hemma i min ugn, eller va?
Under veckoslutet skall jag också rätta mussaproven och ge kursvitsord åt eleverna. Hur var det nu man gjorde? Skall alla få 10? Eller 4? Eller skall jag dra lott? Nå, nej, jag skojade bara – fredagen till ära och i väntan på efterlängtat sommarlov!
6 kommentarer
Bloggarna
Inlägg av studerande och lärare i GGs
Ombytligt jobb du har! Har du lärt dina elever spela marakatter än?
Marakatter? Tror bestämt att Gubben i lådan fått vissa begrepp om bakfoten. Vi tar en snabb genomgång:
Marakasser = rytminstrument som skramlar. Dem spelar vi på, jo.
Markatta (obs, inte marakatta) = apa/apsläkte som enligt Wikipedia ”har en smal kropp och fina lemmar, små händer och en lång tumme… markattor är aktiva på dagen, främst på morgonen samt på eftermiddagen och kvällen.”
Det kan finnas sådana i klassen men jag vill inte uttala mig om det är fråga om lärare eller elever…
Oj oj, jag måste ta mig tillbaka till skolbänken! Hoppas jag kan få en fröken som du!!! Markatter, det låter som en beskrivning på mig! Är också dom lite lurviga på bröstet?
Jag var aldrig bra på biologi – kolla med någon biologilärare 🙂
Är det tillåtet att skriva vad som helst om sina elever? Var går gränsen för tystnadsplikt? Hon skriver ju: ” De är trögstartade som en illaluktande dieselmotor och jag skäller som en gammal tax” Hon skriver ju dessutom vilka elever det gäller…
jag väger mycket noga varje ord jag skriver. Jag skulle aldrig nämna elever vid namn eller skriva om sånt som går under tystnadsplikten. Inte heller fota så att någon framträder tydligt på bild utan tillstånd. Det här är dessutom första gången jag egentligen ens skriver om elevgrupper i min vardag -nu gjorde jag ett undantag för att det var en speciell, intensiv och rolig dag. Och för att jag råkar ha trevliga och duktiga elever.
Men vad är det för farligt eller ovanligt i det att det klockan 9 på morgonen är svårt att väcka en grupp på över 60 elever? Illustrerat med ett stort och glatt smile-märke!! I det här fallet framkallade det endel fniss när jag åt eleverna med mina dåliga tekniska kunskaper försökte förklara hur en illaluktande, gammal dieselmotor går igång och hur en ilsken tax skäller. Jag kan försäkra dej om att vi fick resultat i bästa samförstånd, eleverna fick beröm och alla var glada och nöjda.